Alltså vilken dag.
Vi kan börja med natten som var. Adam var vaken/bökig i ca 2 timmar. Men han sov helt chockerande nog när jag gick på jobbet.
11 hade vi tid i Hammarstrand så vi for 10 gick jag ifrån jobbet, ville verkligen med.
1 timma fick vi vänta på att bara få ett konstaterande "röntgen". Ha vänta i nästan 1,5 timma på det så vi tog matpaus.
Röntgen är det VÄRSTA. Tänk att behöva vrida ditt barns arm, där den förmodligen har en spricka eller helt brutet så att barnet bara skriker av ren smärta och tårarna sprutar. Och ni måste göra om det för att göra om det igen och sedan 1 gånger till. Han somnade nästan på mig då av alla tårar.
Jaha, väntan på läkaren igen. Strax efter 15 fick vi beskedet att han har en spricka och vi måste till stan. Han tvärslocknade i bilen, han hade ju inte lunch vilat.
Snabbt in hemma och kastade i oss mat.
In på sjukan, började på röntgen. Sitta i ett lekrum och vänta. Pju de behöver inga nya bilder.
Upp på akuten. Sitta i ett väntrum/lekrum och vänta. In på ett annat rum och vänta. Hej läkare, jaha gips. Du vill verkligen det i 30 graders värme.
Vänta lite till. Dags för muta från personalen. Glass i mammans knä medans de gipsar. Det hjälper inte, jätteledsen kille. Men gick snabbt över.
Så strax efter 19 var vi så gott som klara.
En svart gips rikare på en grabb på 21 månader. Inge fusk med bad. Plastpåse och lättare dusch är ok. Tur att han vara behöver det i 2 veckor.
Alltså denna kille. Han är så fantastisk. På bilden där det är 2 glada bilder bredvid varandra. Den till vänster är när vi for från Stugun. Spricka i armen och happy. Den till höger är när vi for hem från akuten och när han vanligtvis sover i sin säng. Men nejdå glad hela vägen hem, jag trodde han skulle däcka. Hjälte har han varit idag, våran hjälte! Så snäll trots smärta, dålig sömn, tråkiga rum, långa väntetider osv.
Åh Adam, jag är så glad och stolt över att få vara din mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar