Välkommen till min blogg

måndag 25 november 2013

Och så var han helt plötsligt i sängen

När Adam var ledsen/förbannad/hysterisk då han fick järndroppar fick han sova med oss i sängen. Annars är det faktiskt inte ofta det har hänt. Han fick lära sig på en gång att sova själv på sjukan (med tanke på övervakningen och så) och vi har fortsatt med det hemma. Men nu har han hamnat i sängen mellan oss och han verkar bli kvar trots att han har blivit nöjd. Varför då? Jooo för det är så himla mysigt!

Så nu sover han i babynestet mellan oss. Kul att jag äntligen får användning för det. Även fast man har mycket mindre plats nu så sover jag så mycket bättre. Man slipper sitta och putta på vaggan, slipper sätta sig upp och kolla till han. Plus att jag tror att han sover lite bättre. I alla fall är han mer nöjd!

Annars då? Jo jag är trött som bara den och det är bara att gilla läget. Crippe ska få ta något pass i helgen så jag får sova. Vet inte när jag ska lyxa till med det, kväll, natt, morgon, kanske mitt på dagen?!? Tufft val, ska fundera länge på den.





torsdag 21 november 2013

Järndroppar-Adam 545784-0

Usch nu har jag har ont i mitt mamma hjärta! 

Eftersom Adam vägde mindre än 2500 gram när han föddes (2496 4 jävla gram) måste han äta järndroppar från 6 veckor till 6 månader. Vi började förra torsdagen och det har bara gått utför. Han har varit nästintill igenpluggad där bak. Jäklar vad han har varit onöjd och skrikit. 

Bu sket jag i dropparna så han ska ett break. Vill BVC att jag skall fortsätta får de ta blodprover som bevisar det.

Stackarn är även onöjd när han sover. 

tisdag 19 november 2013

Det går så himla fort

Nu de senaste dagarna har det gått upp för mig hur stor Adam redan har blivit. Man vill bara hitta bromsen!

Han är mer vaken, mer medveten och så mycket större! Jag får nästan lite panik  redan en 4 kilos bebis på nästan 7 veckor.
På dagarna ser jag till att få mig en promenad. Sedan har jag och Melina blivit stammisar på Bageriet. Sedan var det punkten med vila själv, jaja ska bli bättre på det.

Imorgon är det dags för stan och Hörcentralen. Så ska vi fördriva tiden tills pappa Crippe slutar jobba.

söndag 17 november 2013

Adam Pricken Backström

Mammas kille, som inte längre känns pytteliten.

Jag älskar dig!

Världens familjemys

Igår på förmiddagen kom momma, Madde och barnen för att umgås. Och ja det är bara inse, det är mest Adam folk vill träffa.

Strax innan middagstid for dom hem igen och strax efter middagstid kom Madde och barnen tillbaka för att spontan sova över. Så det blev en riktig mysdag!

Idag har vi vi haft morgonhäng framför tven. Amelia var den son sov längst till kl 9. Efter frukosten gjorde vi oss i ordning för att slänga lite skräp samt kila förbi Ica och köpa gröt.

Gästerna ska snart fara hem och det låter som om vi ska till Mårdsjön en sväng.

Bjuder på några bilder. Så kul att se kusinerna pyssla om Adam.

torsdag 14 november 2013

Bättre dag idag

Igår hade jag en skitdag! Adam var grinig mest hela dagen, lite bekymmer med magen. Vilket resulterade i en grinig)slutkörd mamma.

Men idag fungerar magen dom den skall, det har jag verkligen ett kvitto på då han sket ner mig. Så nu kan jag titulera mig som en nersketen morsa. Vi tog en promenad på över en timma och det behövdes. Fick dundra på massa bra låtar i mina öron!

Justja. Glömde några saker i lin berättelse som jag måste dra någon dag.

Nu måste jag se på Vanderpump rules

onsdag 13 november 2013

Förlossningsberättelse

Ja man kanske skulle ha skrivit en förlossningsberättelse nu när det har gått ett tag. Om ni inte vill läsa så kan ni sluta här. Om ni inte har barn och vill leva i tron om att det gör lite små ont kan ni också sluta läsa för här kommer verkligheten.

Det komiska är att jag kvällen innan han kom la jag ut en bild på magen och tven där jag skrev att jag och Pricken måste samarbeta om den plats som finns kvar. Slängde jag ut honom?

Jag är evigt tacksam att det blev en snabb förlossning för nä, det är fan inte ok! Vattnet gick natten den 3 oktober kl 01:30. Jag hade inga värkar innan utan det bara kom. Satt och  funderade på om jag hade kissat på mig bredvid sängen men insåg att det är nu vi ska ha barn. Crippe var lite frågandes till varför jag satt som jag gjorde. Ringde till förlossningen som sa att det är bara att komma in trots att värkarna inte hade kommit igång och att jag skulle ligga ner då jag inte visste om han var fixerad eller inte men jag fick ta en dusch om jag ville. Sagt och gjort och då kom värkarna runt 02.

Vi hade inte packat någon BBväska för herregud, jag skulle ju vara hemma 3 veckor så tid fanns sen. Jag stog och ropade i duschen till Crippe vad han skulle packa medans jag skakade som ett asplöv för jag blev så himla nervös. Ni som känner Crippe väl vet att han inte är så fungerande nattetid så han var ganska långsam. Fick några gånger säga, nu måste vi fara som sedan blev alltså nu far vi!!!!!!.

I bilen fällde vi ner sätet till max och lyssnade på bra Jessica musik. Crippe klockade värkarna men jag kommer inte ihåg hur länge det var mellan bara att de gjorde halvont.

När vi väl har kommit fram (strax efter 3) gör värkarna ondare och ondare. När dom undersöker mig så är jag öppen 4 cm. HALLELULJA säger jag bara. För om dom hade sagt 0-2 hade jag blivit förbannad. Efter ett tag får vi ett eget rum, jag får svida om till den döfina outfiten. Nu blir jag förbannad och det är inte pga värkar eller något sådan utan här upptäcker vi att min natt-trötta sambo har packat vår gamla kamera med 0 minneskort i. Tror ni det går bra att ta kort då? Jösses vad sne jag blev men syrran räddade dagen med att komma förbi med deras.

Nu börjar värkarna bli olidliga jag kan inte sitta eller ligga utan det enda som halvfungerar är hänga över gåstolen. Testade lustgas men nej tack, jag blev bara otäckt snurrig och fick PANIK i den där masken, så jag sa till om epidural snabbt när vi kom in. Problemet var ju bara att alla narkosläkare var upptagna så jag fick ligga och kvida som en brunstig ko. Jaha då var det dags för nästa undersökning och jäääääävlar vad ont det gjorde. Då var det även skiftbyte och hon som skall förlösa mig är hon som hade informationsträffen veckan innan. Jag blev tok glad och fick ut "jag känner igen dig". HALLELULJA 7 cm öppen men vart fan är narkosläkaren?!? Barnmorskan trodde att kanske runt kl 11 var det dags för bebis, jag trodde runt 12. Jäklar vad ont det gör! Här känner jag lite att jag får blicken "kommer du ihåg att på informationsträffen sa jag att man kanske inte hinner lägga epidural". Tillslut kommer det en överläkare och just då var han min idol för satan vad ont jag hade!

Nu kommer punkt förbannad nr 2. Hon studerande sköterskan skulle assistera läkaren att lägga epiduralen, INTE MIN IDOL. När hon skulle hämta saker vid en bänk så stötte hon HELA tiden in i sängen så det bara gjorde ondare. Efter tredje gången så gav jag blicken "händer det där igen flår jag dig" för alltså, inte OK! När allt var på plats var jag i paradiset, var himla skönt att få lite vila och då och då sa jag till Crippe som satt bredvid stöttande "nu tror jag att jag har en värk". Tror det var i en timma jag fick vila innan det var dags för det värsta jag har varit med om i hela mitt liv.

Jag ber Crippe trycka på signalknappen för jag känner att nu vill jag nog börja krysta. Och ja känslan när jag börjar? Eeeeeeh det här får fan inte pågå länge. Jag låg på sidan och vid 2 tillfällen försöker de att hålla fast mitt ben, ena gången försökte Crippe och sedan andra gången min mindre idol studernade sköterskan. Jag trodde jag skulle ha ihjäl dom båda 2 för fy faaaaaan, inte OK! Krystningsdelen pågick bara under 10 minuter och sedan var han ute. Det är i särklass det VÄRSTA jag har varit med om i hela mitt liv. Dels trodde jag att jag skulle DÖ för det känns verkligen inte som om det skall gå vilket jag påtalade flera gånger och sedan paniken att hallå jag vill ta en kort paus men nä det gåååååååår inte. Försök andast normal och lugnt Jessica, bullshit jag flåsar på som en stucken get.Men 09:19 kom den finaste Pricken ut. Värt allt det onda? Självklart men jag är glad att vi har pratat om att bara ha ett barn.

Och som jag precis skrev. Jag och Crippe har i flera år pratat om att bara ha ett barn. Alla tror att jag har fått för mig det nu efter förlossningen. Men t.ex jag har aldrig sett mig själv med en stor familj och Crippe känner likadant. Han har flera kusiner, han kommer ha kompisar i samma ålder. Sedan alla som säger "men man måste ha flera, barn måste få sällskap osv osv, till er säger jag bara va tyst och så låter vi det vara. Man ska aldrig säga aldrig för vem vet, om något år kanske vi vill ha ett syskon. Det får tiden avgöra.

Så det var min förlossningsberättelse. Summan av detta, som sagt den smärta jag har fått uppleva..... den vill jag INTE vara med om igen! Jag rekommenderar starkt en 8 timmars förlossning! Skulle inte vilja ha någon långdragen variant. Om det skulle bli en nummer 2 då säger jag bara hello kejsarsnitt!

Tur är att man får ut något underbart! Han är så fin och så underbar och han är våran bebis!

tisdag 12 november 2013

Fortfarande overkligt

Det är fortfarande overkligt att ha en vagga bredvid sängen. Ännu konstigare att ta hand om innehållet haha.

Ikväll somnade han tidigt så det blir bog att kliva upp 2 gånger i natt.

Jag har lite i-landsproblem på nätterna. Ibland när han vaknar vill han ha mat inom 2.4 sekunder. Problemet är att jag ska ta mig till vardagsrummet, kanske vill kissa, slå på tven, parkera vattenflaskan nära mig. Tror ni det är lätt?! Haha! Kissa får jag prioritera bort, så när jag väl har ammat, bytt på han och fått han att somna om då är jag rejält kissnödig! Jaja, jag tror det där blir bättre. Vi håller ju fortfarande på att lära oss det här.

Sedan har det förekommit att man har 0 sekunder. Vaknat någon gång åt en förbaskad grabb som ville ha mat för helst 5 min sedan.

Nä nu ska jag sova!

God natt! Puss och kram på er där ute.

Underbart väder

Det här är anledningen till varför man bor i Jämtland och i Stugun. Vilka underbara promenader jag och Adam kommer gå i vinter!

måndag 11 november 2013

Första "pappafria" dagen

Gud vad konstigt det känns att vara själv med Adam.

Jag är peppad att försöka få till lite rutiner nu redan i början. En sak som jag vill försöka göra nästan varje dag är att ta en sväng med vagnen, kort eller lång tur spelar ingen roll bara jag tar mig ut.

En annan sak är vila! När grabben tar en tupplur måste jag också göra det, för jag är jäkligt trött. Så idag har jag sovit en timma.

Snart kommer världens snyggaste pappa hem!

Bortskämda

Den här lillen gör oss bortskämda! Vi säger så många gånger att vi ska vara tacksamma och njuta. Och vad menar jag nu?

Som ni märker sover Adam på nästan alla bilder. Det är hans favoritsysselsättning förutom att hetsäta. Det är oftast inga problem att lägga honom men ibland kan han vara lite tjurig och man får vagga honom en bra stund. Men jag är evigt tacksam att det går smidigt på nätterna.

Det är inte ofta han är skrikig. Vi har lite problem med skötbädden/blöjbyten hemma för han gillar inte det. Ska jag vara seriös tror jag inte att han gillar färgerna hahaha. För de vi har hälsat på och har vitt, där är han tyst. Det är en gång som han har panikskrikit och det gick inte att trösta honom, det var i torsdags hos Therese. Då grät han sig till sömns och det kändes i mammahjärtat. Men annars är han jätte snäll. Man märkte tex att andra på avdelningen inte hade lika tur som oss så vi ska vara tacksamma.

Sedan nätterna, sååå tacksam! Han vill ha mat var 3-4 timma och det har jag inga problem med. Visst jag är SJUKT TRÖTT men det finns folk som får kliva upp oftare. Och ibland vet jag inte om jag sover eller är vaken. Men iaf så upp runt 1-3 oftast och någon gång mellan 4-5. Ibland slår han till med 5 timmar mellan matningarna, i natt slog vi rekord med 6 timmar. Och i natt kunde jag bara lägga ner honom så sov han 4 timmar till. Vi tackar och tar emot!

Som sagt vi ska vara tacksamma och njuta åt denna lugna start! För vem vet, han kanske bara vilar upp sig vår lilla Prick.

Adam Backström, mamma och pappas goding. Vi älskar dig!

lördag 9 november 2013

Adam Pricken Backström

Idag var det tänkt att du skulle anlända. Men du ha varit hos oss i en månad redan och jag älskar dig så!

You have rocked my world!

onsdag 6 november 2013

Kissarna och Pricken

Alltså våran tant Chilla. Hon blir så himla gullig när Pricken är ledsen/tok skriker. Då vill hon vara med och trösta. Häromdagen när han sov i våran säng och blev ledsen så var hon snabb upp för att kolla läget. Om jag byter blöja vilket inte är hans favorit så kommer hon in för att stötta matte. Ligger han i babysittern i soffan så brukar hon hoppa upp på armstödet.

Tussen är fortfarande jätte nyfiken och hon passar på när hon får vara helt själv. Som tex när jag matar dom på morgonen, då brukar hon passa på att springa fram.

Pappa på papper

Idag gick utflykten till Hammarstrand så Crippe fick bli Prickens pappa på pappret.

Nu ska vi hem igen. Jag ska försöka städa och fortsätta rensa bland alla kläder vi fått låna. Crippe och Sören ska fortsätta snickra på trappen vid garaget.

tisdag 5 november 2013

Min stora kille

Idag var jag förbi BVC för att mäta och väga grabben. Eller ja, tydligen skulle jag ha varit där igår haha.

I alla fall är hans kurva toppen. Numera väger han 3400 gram och är 50 cm lång, min/vår hjälte växer så det knakar.

Igår sov han precis hela dagen. Han var nog helt slut efter magknip-natten. Igår kväll var han också lite gnällig så han fick somna i sängen. Men när jag väl får lägga han i vaggan sover både han och jag bättre. 5½ timma var det mellan kväll och nattamningen, helt underbart!

Idag bjöd vi Lillen, Jenny och Jack på middag. Shit vad alla barn är stora när man jämför de med Adam. Fast Jack är ju faktiskt ett år. På något sätt kom vi in på runda barn och då kom vi in på Mille. Sorry syrran men jääääklar vilken michelingubbe han var hahahahaa. Jag började skratta så mycket att Jack tog och grinade.


Rätt skor

Till vår B-boy! Tack tant/moster Lina!

Gud så skoj det blir när man kan pimpa han i Adidaskläder. BACs lilla B-boy

måndag 4 november 2013

Adams rum

Börjar ta form!

Och vi är familjen seg idag. Han är nog trött efter kvällen/natten/morgonen för han har sovit kasst. Och vi päron är lite små sega. Så inne dag med lite lite fix.

En onöjd son

I natt har man fått känna hur det är att ha ett vaket/skrikit barn.

Adam har haft magknip sedan igår eftermiddag/kväll och han har varit så onöjd. Vilket resulterade i att han fick sova i våran säng för närhet var det enda som lugnade ner honom. Lite små jobbigt att han var rejält onöjd men mysfaktorn var total och är fortfarande. Klockan är över 9 och vi har inga planer på att kliva upp.

söndag 3 november 2013

En månad

Kan inte förstå att han redan är en månad. Eller om jag tänker på evigheten på sjukhuset förstår jag. Vår son, vårt nya allt, vår goa kille med alla dessa underbara miner. Vad vi älskar dig!

Igår for vi till Sundsvall med ett späckat schema. En släkting till Crippe fyller 80 så det var dags för kalas med första övernattningen med Adam. Allt har gått så himla bra förutom lampavdelningen på Ikea haha.

Idag innan vi styrde hemåt åkte vi förbi tant Lina som vi har saknat och längtat efter. Bild på ballaste presenten hittills kommer imorgon för jag orkar inte resa mig från soffan. Tack fina Lina, vi måste ses snart igen!