Och så var han helt plötsligt i sängen

När Adam var ledsen/förbannad/hysterisk då han fick järndroppar fick han sova med oss i sängen. Annars är det faktiskt inte ofta det har hänt. Han fick lära sig på en gång att sova själv på sjukan (med tanke på övervakningen och så) och vi har fortsatt med det hemma. Men nu har han hamnat i sängen mellan oss och han verkar bli kvar trots att han har blivit nöjd. Varför då? Jooo för det är så himla mysigt!

Så nu sover han i babynestet mellan oss. Kul att jag äntligen får användning för det. Även fast man har mycket mindre plats nu så sover jag så mycket bättre. Man slipper sitta och putta på vaggan, slipper sätta sig upp och kolla till han. Plus att jag tror att han sover lite bättre. I alla fall är han mer nöjd!

Annars då? Jo jag är trött som bara den och det är bara att gilla läget. Crippe ska få ta något pass i helgen så jag får sova. Vet inte när jag ska lyxa till med det, kväll, natt, morgon, kanske mitt på dagen?!? Tufft val, ska fundera länge på den.