Jag träffade din far november 2005. Just då visste jag inte att jag hade träffat mannen i mitt liv fast det tog bara någon månad innan det var vi. Han är verkligen en super kille. Att vi har hållit ihop så länge är för mig ett under ibland. Din pappa är lugnet själv och jag är åskan/stormen.
I flera år har jag vetat att han kommer bli en fantastik pappa. Man har sett hur bra han har varit med alla dina kusiner. Jag har längtat efter att få dig med honom.
När jag satt där i frisörstolen och förstod att jag hade dig i magen så funderade jag på hur jag skulle berätta det. Skulle man slå in testet? Köpa någon bebis sak och slå in? Men när jag väl hade stickan i min hand så blev det bara att jag sa happy baby. Det räckte för att få honom chockad. När han såg ditt lilla hjärta för första gången såg jag hans glädje, det där leendet som gör att jag smälter.
Din pappa var min klippa under hela graviditeten. Mina känslor var som den värsta berg och dal banan i världen och han härdade ut. Mina favoritstunder med honom var när han fick känna dig sparka, när han pratade med dig men det bästa var när han smörjde min rygg varje kväll. Det var guld värt för en orörlig människa. Och sedan att han fixade med huset, flytten och gamla lägenheten. Han har fått otroligt mycket hjälp av farfar Sören.
När vattnet gick den där natten, den 3 oktober så kollade han lite konstigt på mig när jag satt där mitt på golvet. Han fick gå runt och konstatera att jag inte hade kissat på mig. Medans jag stod och skrek i duschen vad han skulle packa så tror jag att han var lite chockad över att du skulle komma nu. Eller vänta, det var ju jag med. Sedan var han extremt trött efter kanske 2 timmars sömn. Vi skulle ju ha världens tid att packa den där bb-väskan. Som vanligt var han klippan även när du skulle ut. Han kunde inte göra så mycket men han var bara där. När du väl var ute så såg man en viss lättnad på han. Direkt stack du och han iväg med läkaren så jag vet inte riktigt vad som hände där. Men när han kom tillbaka så såg man det där underbara leendet på honom som jag hoppas att du ärver. Ett stolt pappa leende.
Under sjukhustiden så var han varannan dag hos oss och varannan dag hemma för att ta han om hus, katter och laga mat till han och mig. Att han orkade! Redan på sjukhuset hittade ni er favoritställning, du liggandes på hans mage. Jag tror han fortfarande saknar att ha dig så.
En rolig liten händelse på sjukhuset var en natt när sköterskan kom in med mat vid 3 tiden. Jag brukade ställa klockan så jag var vaken när de kom in men din far är väldigt trött på nätterna. När sköterskan var på väg ut sa hon "jag tror pappan är tröttare än bebisen". haha ett gott skratt mitt i natten. Han har även satt igång micron mitt i natten utan att ställa in flaskan. Men även jag har gjort mina missar på nätterna men nu är det din far vi pratar om haha.
När vi kom hem med dig hade han fixat i ordning lite saker eftersom det inte riktigt var klart för dig. Helt underbart att ha honom hemma med oss i 2 veckor. Vi for runt och hälsade på lite folk och massa kom för att se dig här hemma. Det kändes verkligen konstigt när han skulle börja jobba.
Än idag är mitt favoritögonblick mellan er en natt där jag hade varit upp och matat dig, la dig i våran säng och så vaknade din pappa. Han vände på sig och lyckan som man såg i hans ögon när han drog dig tätt in till honom är oslagbar. Och så det där leendet, helt underbart! Jag tänker fortfarande på just det ögonblicket många gånger. Man såg bara "kom min lilla grabb så ska vi mysa". Tänk om det fanns en bild på det.
Jag tycker att första tiden med dig var väldigt jobbig. Det är ovant och ha barn, hela ens liv förändras. Du var en bebis som ville ha max närkontakt många stunder och man skulle vagga dig till sömns oavsett tid på dygnet. Utan din far så hade jag nog gått under. Han gick och gick med dig och ställde upp som bara den för mig och dig. Visst suckade han lite när jag bad och vattenglaset för 54598 gången.
Det är så kul att se er tillsammans. Hur du vid 3-4 månaders ålder stod i soffan och körde några benböj och skrattade och han började skratta också. Och hur ni 2 kan bara mysa ner i soffan eller sängen. Jag älskar att se på er när ni sover tillsammans.
Eftersom jag tyckte att det var jobbigt att vara hemma gick din pappa med på att vara hemma med dig varannan dag från i slutet av april. Så vi har kört 50 % Adam och 50 % jobb. Det tror jag har varit väldigt bra för er också. Nu ska du snart vara hemma med din pappa i 3 månader innan det är dags för inskolning. Usch inskolning, vad hände med tiden?
Iaf, din pappa är fantastik och jag tror du redan har förstått det. Ni kommer ha så roligt i framtiden tillsammans, det är jag säker på! Tänk när du vill börja med lego, när du ska börja åka skridskor, köra skoter. Då kommer din pappa alltid finnas vid din sida. Men jag vet att han kommer ta över legobygget men du får ha lite tålamod med han. Det är nog din pappa som kommer lära dig att köra för mitt tålamod är 0. Det är så spännande att tänka på våran framtid tillsammans, vad ska det bli av oss?
Adam, din pappa är den bästa! Han älskar vi!
Christoffer, du anar inte hur mycket jag älskar dig. Självklart vet jag att du vet att jag älskar dig men lägg till 1110 % så att du får rätt känsla. Jag vet tyvärr att jag är ganska svår att leva med, jag klagar på dig lite/ibland/lite väl ofta men det är inte meningen alla gånger. Senaste året har varit tufft för både dig och mig. Jag väljer dock att visa det lite väl mycket. Jag är så glad att det är just du som är vid vår sida, du med ditt underbara lugn som gör att man hamnar åter på jorden. Du är min sambo, min klippa, min fästman och min bästa vän. JAG ÄLSKAR DIG! //Adams mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar