Älskar hur han

Får mig att bara slappna av och andas ut.

Idag på eftermiddagen var jag nära ett sammanbrott pga en jäkla sak och då kände jag bara nä jag orkar inte grina samtidigt som jag ville få ett vulkanutbrott/skrika. Då är det som bara att lyfta upp grabben och kramas så släpps stenen på en gång. Ganska häftigt faktiskt.

Och nu, jag skulle verkligen komma i säng i god tid men det sket sig och jag blir bara stressad av att kolla på klockan. Ingen idé att lägga sig för jag måste komma ner i varv. Åtgärd? Smög in till sonen och la mig på hans rum. Ligger och kikar på han samtidigt som lugnet hittar min kropp.

Han är så fantastisk på många sätt och jag älskar honom så.