Vår kille är en väldigt fantastisk kille och har varit en väldigt lugn sådan.
Men just nu befinner han sig i en väldigt jobbig period där han ska testa sina föräldrar till max.
Om man säger nej är det som om hela världen rasar ihop. Kastar sig på golvet och Krokodiltårar delux faller. Så har han gjort förr men nu är det en värre variant.
Äta lunch och middag kan vara ett projekt. Bara tårar och skrik vid vissa tillfällen.
Nattad av mamma vill han bli. Tårar när Crippe går iväg med honom. Om jag inte är hemma alls så går det jättebra.
Volvon. Jag hatar och älskar bilen han fick av farbror Niklas. När vi kommer in efter en utesväng eller dagis är det in i gillestugan och kolla på hyllan. Är den inte där är det snabbt upp för trappen och den ska fram fort. Imorse tog jag inte fram den så han skulle kolla efter den när vi gick. Häromdagen fick jag bära ut honom skrikandes till bilen. Så jag trodde det skulle bli samma visa idag men han gick ut men var inte riktigt nöjd (bilden med orange tröja)
Dessa fina egenskaper/tillfällen had han inte visat på dagis eller när han var själv med farmor/farfar. Så det är oss han vill testa.
En hel del av denna frustration beror på talet tror jag. Han verkar vilja säga så mycket men kan inte.
Jaja, perioder ska alla barn gå igenom så det är bara att gilla läget.
Nu har jag lagt mig i sängen med min prins. Måste ta tag i sängen så han får börja sova i sitt rum igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar