Är man någonsin riktigt nöjd? Haha
Adam har ju sedan 6-7 månaders ålder oftast sovit på sitt rum. Dock har han i omgångar sovit inne hos oss på heltid men han sover sällan hela nätter hos sig utan han kommer till oss.
Det är så skönt nu när vi har bytt säng för nu kommer han själv. Visst blir man lite rädd när han kommer men ack så mysigt.
Jag har inget emot att han kommer, det är bara en liten period i vårat liv som han kommer göra det.
Iaf förra veckan sov jag i gästrummet så jag inte skulle väcka grabbarna på morgonen. Söndag-fredag utan Adammys på natten, fy så jag saknade honom.
Och igår kväll så ville jag bara hämta in honom till oss men jag tänkte "äh han kommer ju snart" eftersom nu är han inne i en period då han kommer in tidigt till oss. Visst då kommer den lille rackaren kl 3:30. Jag vaknade kl 2 och kunde knappt somna om.
Men så insåg jag att det är faktiskt skönt att få sova själv eftersom han är snurresprätt i sängen och ligger ofta åt fel håll samt att han ska krama mitt ben.
Så frågan är, är man någonsin 100% nöjd? Haha
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar