Gud vad jag saknade grabben på hemresan i söndags. Och när de hämtade mig så var han så trött att jag knappt kunde få ett leende.
Igår klev vi upp tillsammans och fick morgonmys och hela dagen längtade jag efter honom.
Men idag. Gah, 50 shades of Adam! Först hade vi en stökig natt med orolig sömn och det var nog jag som fick minst sömn. Fast tog drog han till med sovmorgon till 6:20. Sweet tänkte jag men ack så fel. Han som alltid är så glad när han kliver upp började panikgrina när han hoppade ner från sängen. Och så fortsatte det tills vi for på jobbet (fick faktiskt åka i gårdagens smink och ett under att jag fick på mig kläder). Underbart, bättre humör.. Ja men då drar vi en vurpa utanför dagis så då är det som om världen rasar. Ha stannar en stund och sedan händer en till liten olycka.
Jaja väl på jobbet gick det inte bättre men Adam hade en helt vanlig rolig dag på dagis. Tills vi kom hem. Bröt ihop när tågen välte och det hände ju flera flera gånger. Jösses.
Alltså jag förväntar mig inte ett barn som alltid är glad. För det är ju knappast jag men man blir lite chockad och totalt slutkörd när sånt här händer.
Så nu ska jag äntligen sova. God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar