Ja. idag kom det svart på vitt. 14 april är jag inte längre anställd på mitt jobb. Va fan hände?
Jag brukar inte nämna jobbet på bloggen men det här är ju så galet att det måste dokumenteras haha.
För 4 veckor sedan jobbade jag min första hela vecka på ett år! Jag tyckte det skulle bli skoj att jobba heltid och komma igång på riktigt. När jag jobbade 50 gav jag just bara 50 kändes det som och jag gillar tempo och hålla igång. Där kommer jag, fredag morgon med världens friday feeling. Jobba i ex antal timmar och sedan en hel helg med mina fina grabbar. Men något hände.
Jag kommer alltid 7:15-7:20 på jobbet, då står chefen utanför då för han har glömt nyckeln. Går in i köket, plockar disk och tar mitt morgonkaffe. Får frågan om jag kan komma in till konferensrummet och fine tänkte jag, han kanske redan har svar på mina frågor som jag skickade på torsdagen. För höra att månadsmötet som skulle vara kl 10 handlade om organisationsförändringar.
Så säger han att man kommer lägga ner delen som jag tillhör den och jag säger bara jaha och han kollar på mig så tänkte jag varför ser du så jäkla allvarlig ut. Men då trillar polletten ner, frågar bara rätt ut "men menar du att jag blir utan jobb nu" och när jag får svaret ja så sätter jag igång och tok-bölar. Alltså vilken chock, jag får fortfarande en märklig känsla när jag tänker på det. Tårar, förtvivlan och allt sånt som hör till. Stod där och vevade armarna om jag har ju precis börjat jobba, hallå jag har hus och barn (ordet inkomstförsäkring och a-kassa fanns inte i mitt ordförråd). Sedan var det inte tårar, det var hulkande nummer uno. Jaha, fackliga förhandlingar hit och dit och jag är inte alls med på noterna. Jaha, då går jag ut från det rummet och fattar inte vad som har hänt. En kollega på mitt rum har kommit och bara "vad är det som händer" och jag hulkandes tillbaka "jaaaag fååååååår inte vara kvar hääääär". Eftersom flera på kontoret skulle få samma besked stängde jag in mig i ena köket.
Ringer en kollega i Stockholm för att berätta nyheten för jag ville verkligen prata med någon och jag var ju nästan själv på kontoret. Hon var inte beredd på en grinandes Jessica på morgonen. Och hon sa ganska tidigt "ta kontakt med facket på en gång" och jag hänger inte med. Varför ska jag ta kontakt med facket? Vaddå inge jobb? VAD ÄR DET SOM HÄNDER?! Hon sa som chefen, far hem och bara va resten av dagen. Vaddå hem? Nu? Men vad är det som händer? Jag går tillbaka till min plats och plockar ihop mina saker och ska gömma mig i ett rum tänkte jag eftersom alla berörda ännu inte är på plats. 2 kollegor delar på en rum, den ena är ledig på fredagar och jag trodde att den andra var på jobbresa. Nu ramlar nästa pollett ner, jag måste ringa Crippe. Han och Adam måste hämta mig.
Stänger in mig på rummet och klockan är 8. Vid denna tid brukar jag skicka ett god morgon SMS, men inte den dagen utan jag ringer. Crippe svarar och jag tokgrinar och försöker få fram "du måste komma in och hämta mig". Crippe "men vad är det som händer?!?!. Och halvskrikandes tror jag "jag har fått sparken". Han trodde jag skämtade, själv trodde jag att jag fortfarande låg hemma och drömde en märklig dröm. Klart grabbarna skulle komma in. De skulle få lite frukost och klä på sig. Kände ju att snart får jag sällskap på kontoret så jag kan härda ut ett tag. Här någonstans smsar jag Hanna också, hon tror också jag skämtar. Sedan kommer den där kollegan jag trodde skulle vara borta. Han blir lite chockad när jag sitter där hulkandes. "Eeeeeeeh, ska jag trösta eller fråga vad som händer". Och då ställde jag mig upp och fick just då världens bästa kram, den behövdes just då.
Sedan är alltid väldigt luddigt. Jag gick ut när jag visste att de flesta hade fått beskedet. Massa kramar hit och dit. Massa hit och dit känslor från alla. Och chocken över vilka berörda. Var skönt att hitta prata av sig innan jag for hem. Var så skönt när Crippe ringde i närheten och jag kunde gå ut i friska luften för att sedan hoppa in i bilen där mina underbara grabbar sitter.
Jaha. Helt plötsligt är vi på Ica Maxi en fredag förmiddag och handlar. Och jag håller på att kramas med Adam. Vad händer? Varför är jag inte på jobbet?! Satt så chockad i bilen efter hela 87:an. Fortfarande, jag ska ju vara på jobbet?! Fredagsmackan?! Mitt morgonkaffe som jag HELT glömde bort. Vi for in på baggen för att handla med oss lunch hem, lite jobbig situation när man träffar folk man känner som undrar om man är ledig idag. Svaret blev ja för vad skulle jag säga, att jag hade fått sparken? Nä inte just då. Dra på ett leende Jessica och gå bara mot bilen.
Pratade med min chef senare på dagen för jag kände att det kan inte vara kul för han att se mig lämna jobbet i det skicket och jag ville bara meddela att jag är ok trots omständigheterna.
Efter den där sjuka fredagen så har jag bara gått och väntat på fackliga förhandlingar. Det är ju först varsel om uppsägning, förhandling sedan är man uppsagd på riktigt osv. Förhandlingarna blev klara förra veckan och idag fick jag skriva på vår överenskommelse, hur galet är inte det?!? Alltså jag skrev på ett papper där det står att min sista arbetsdag är den 14 november (blir arbetsbefriad).
Whaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaat?!
Jaja, jag har tagit där här väldigt bra. Jag ser det här som en chans för nya utmaningar och innan det får jag mer tid med världens bästa Adam! Men det känns så förbaskat tråkigt att man lämnar företaget på detta sätt. Och mina kollegor, känns riktigt surt! Och mina underbara Stockholmare som man inte säger hejdå till face to face =(. Sedan känns det som om man har lite tidspress på sig att hitta ett nytt jobb. Men jag har några månader betalt samt så har Unionen en inkomstförsäkring som gäller i 150 dagar så vi kommer att klara oss utan problem!
Men hur sjukt är det inte att jag, Jessica Jonsson kan bli arbetslös för första gången sedan jag var 16 år?! Jag har jobbat konstant i 12 år! Jaja, man ska testa på nya saker i livet och nu testar jag på hur det är att bli uppsagd.
Så där har ni det Internet, jag har blivit uppsagd!
Nä nu ska jag kika på tv och jag orkar inte läsa igenom för att kontrollera stavfel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar