Välkommen till världen Pricken

Nu har han äntligen kommit, vår älskade Pricken.

Vart ska man börja? Natten torsdagen den 3 oktober skulle jag kliva upp och kissa vid 01:30. När jag rullar ut ur sängen känner jag ”eeeeeh, det här är inte kiss” och så gick vattnet. Där halvsitter/hänger jag över sängen och funderar på vad som hände. Crippe såg lite frågande ut och jag sa att vattnet hade gått och han får hjälpa till att ta reda på det. Ringde till Förlossningen som ville att jag kom in trots att jag inte hade fått några värkar, ställde mig i duschen en snabbis och då kom de runt 2 tiden. 03:10 checkade vi in på förlossningen och 09:19 tittade han fram. Är väldigt glad att det blev en snabb förlossning! (skriver inget mer om förlossningen just nu, det är en helt annan historia)

Vad ska man säga? En perfekt liten son på ca 2500 gram och hela 46 cm lång. Och han kom 5 veckor för tidigt. Värmen i kroppen som man fick när man såg han för första gången är otrolig och man kan knappt tro att han har bott i mig i 35 veckor. Vilken kärlek.

Eftersom han är tidig så befinner vi oss på prematuren och här kommer vi vara iaf i 2 veckor tror de (avverkat en imorgon). Allt är verkligen bra med lill Pricken men han behöver växa på sig lite. Jag är glad att man hamnar på denna avdelning då rummen man bor i är väldigt trevliga, visst blir man sjukt less på befinna sig här men det är som en liten mini etta utan kök. 2 sängar, toalett och dusch inne på rummet, skötbord, fåtöljer och bord, tv osv. Personalen är verkligen toppen och det är en bonus med all hjälp och alla tips. Saknar dock att bo med Crippe på heltid (just nu sover han här ca varannan dag), jag saknar mina katter så otroligt mycket, och min säng, och min soffa. Äh lättare och skriva att jag saknar hela mitt hus! Men alla besök gör att man klarar det här lite lättare. Stammisar här är Madde och Therese som leder ligan STORT haha. Plus att momma, moffa, farmor, farfar, Hanna, Lars, Mille och Amelia har varit här och det tackar jag för! Utan er hade det varit långtråkigt.

Och tillslut vill jag bara säga att min älskade fästman, han är den bästa!

Det får bli allt för denna gång, någon vill mysa (läs mamma vill kramas). 

3 bilder från första dagen i hans liv. 

Och här har vi honom 6 dagar senare, vår underbara son.

Justja, han är fortfarande namnlös.