Natten till i torsdags eller fredags så lyfte jag över Adam till vår säng för magen krånglade så han låg och vred och vände på sig. När han ligger på rygg i mitten så har han ansiktet åt Crippes håll. Och när far och sons blickar möttes, vilken lycka! Crippe kunde vara en ficklampa till jorden i ett par sekunder och Adam sken som solen. Jag har nog aldrig sett ett sådant leende på Crippe och vilken lycka i mitt hjärta!
Sedan är det många morgonmys stunder jag vill ha kort på. Han blir så himla glad när man börjar prata med han i sängen.
I natt hade han en sådan skön stil som jag vill ha en förstoring på. När han hade ätit färdigt la han ena handen/armen bakom huvudet och den andra under hakan, såg så himla roligt ut.
Så denna måndag morgon känner jag mig väldigt tacksam och glad och lycklig.
Jag har en förbaskad snygg, go, vacker, underbar sambo/fästman. En sådan godbit till son och 2 gosiga med lite väl busiga katter. Allt i ett hus i Stugun! 
Ja och det finns verkligen allt där! Jag hade inte varit där förut men nu är jag fast, 500kvm med bara massa fint;o
SvaraRadera