Och hur går det?

Crap vad dålig man är på blogga ibland. Men det står inte på min priolista.

Ja det här med att vara småbarnsförälder är tufft. Tuffare än vad jag någonsin trodde. Att a fått sovit max 5-6 timmar sammanhängande sömn på 3 månader tog ut sin rätt för redan en månad sedan.

För ett tag sedan började vi ersätta sista målet på kvällen, dels för att han inte verkade vara riktig nöjd sedan hoppades vi på att han kanske skulle sova längre. Nöjd är han, sover bättre men inte längre. Så något bra iaf =) Men sedan har vi slitit som djur med amningen för jag ville verkligen få det att fungera. Men jag blev bara stressad och uber trött och Adam blev inte nöjd så det har vi lagt på hyllan till 90% typ.Vilket resulterar i att nu kan vem som helst mata grabben oavsett vad klockan är = TOPPEN. Så hejdå amning och hej förhoppningsvis en liten piggare mamma. Har någon amningshitler någon kommentar så kan ni behålla den för er själv.

Har varit riktigt skönt att haft pappa Crippe hemma över jul och nyår! Men nu är vi själva igen och det suger balle tycker jag. Nu kommer vi till den del som gjorde att jag tvekade rejält på det här med att vara mammaledig i Stugun. I stan hade man kunnat gå på öppna förskolan/kyrkis osv men vad finns här?! Knappast samma utbud. Men i februari/mars blir det babysim i stan tror jag så man kommer iväg.

Ubrotten/koliken då? Ja jag börjar på undra om det var kolik? För nu är det över. Det kanske bara var outvecklade tarmar som har börjat hänga med bättre. Så då slänger vi in lite ersättning som kan göra magen lite trögare.

Annars då? Jag försöker njuta mera. För jag känner att jag inte har gjort det fullt ut. Det har varit stressigt, ledsamt och jag är så för jäkla trött så jag tror jag sover gåendes. Men nu har vi haft några riktiga mysiga stunder som jag kommer minnas längre. I fredags t.ex hade vi en riktig mys/slödag. Jag vaknade på morgonen och fick knappt upp ögonen och som tur var matchade Pricken mitt humör så vi låg i soffan precis hela dagen. Jag åt, vi sov, matade honom, vi sov och så höll vi på. Sedan igår var vi in på stan och hängde med Therese. När vi kom hem fick jag tillslut väcka honom i babyskyddet kl 23,30. Svidade om till pyjamas, lite mat och på och sedan somnade någon i min famn i sängen. Och att få somna till någon som har sin hand på min hals och tittar på en med världens leende, jösses jag fällde nästan en tår. Det är DOM tillfällena som man måste ta vara på.