Adam, mamma älskar dig men nu tänker jag faktiskt klaga lite.
På tisdag blir grabben 16 månader. Alltså är det då jag (eller ja både jag och Crippe) har haft sömnbrist i 16 månader.
Den här mannen har ju inte riktigt fattat konceptet "sova hela natten". Visst förekommer det men det är inte ofta. Sedan semestern kan jag nog räkna på fingrarna om jag skall vara ärlig. Det är nappen som inte hittas, snurrat in sig, kan inte finna ro att somna om, vill inte vara själv osv. Det här med att få barn att somna själv och ligga helt själv är inget som är viktigt för mig. Vill Adam ha sällskap när han ska somna, ja men då får han det. Vill han ha sällskap på natten, ja då får han komma in till oss. Det sist nämna fungerar inte så himla bra. När han har sovit inne hos oss ex antal dagar så börjar han böka omkring lite extra.
Hans vakentid på natten är allt mellan 30 sek till 2 timmar. Ofta ligger det på 1-2 timmar. Det är ju inte så att han vill leka, verkligen inte men han har noll ro att somna om.
Jag är EVIGT tacksam att vi har kört varannan natt. Även om jag eller Crippe ska upp och jobba så har man fått tagit hand om grabben på natten.
Jag har ju dessutom problemet att det tar sedan sån tid för mig att somna om. Lite segt är det när grabben har varit vaken 2 timmar och det tar mig 1-2 timmar att somna om. Så om Adam vaknar 2, somnar 4 då somnar jag strax innan Crippes klocka ringer runt 5:30 och Adam vill göra morgon mellan 6-7.
Sömn är ju otroligt viktigt och man fungerar inte utan det. Tyvärr kommer ju mina dåliga sidor fram lite för ofta nuförtiden, dock inte när jag är med Adam. Utan det är ju Crippe som får lida, och det får jag otroligt dåligt samvete över. Men jag har satt det ärendet i "arbetas på" och är väl medveten om problemet. Dock less på att jag har varit så himla off/bitter/sur/arg den senaste tiden men jag tror att det är sömn och arbetsbrist. Och får jag höra uttrycket "en glad mamma är en bra mamma" igen kommer jag lägga till förbannad till föregående mening.
Förra veckan när jag åkte mot stan insåg jag att under föregående år har jag nog sovit eller druckit kaffe på de flesta p-fickorna. Har vi haft något att göra i stan har jag nästan alltid passat på att fara när Adam skall sova och jag har kört väldigt mycket på "sov när bäbisen sover". Fast nu ljög jag, det tog mig säkert ett halvår att lära mig att somna på beställning.
Jaja det kanske inte är så smart att skriva detta inlägg när han precis har börjat dagis och varit sjuk i en vecka. Men nu känner jag mig lättare iaf haha. Grabben är frisk nu så om han är med på noterna imorgon blir det dagis.
En sak till. Satt och funderade på vad jag önskar mig när jag fyller år. Det är ju ett tag kvar (28 mars) men nu har jag kommit på det. Jag önskar mig SÖMN! Kanske i en hel helg eller tom en vecka haha.
Hmm undra om han somnade om. Kanske Crippe gjorde det också. Det har varit tyst ett tag nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar