Vilken tung dag!

Det är faktiskt väldigt skönt att ha en blogg som man kan skriva av sig i.

Vilken tung dag från start. Kände mig ledsen så fort man slog upp ögonen. Innan lunch tog jag och Adam en promenad så man fick komma ut i friska luften. Och all inne-tid körde jag filmtricket så jag kunde smyga in till Chilla i sovrummet då och då.

Jag har ju vetat att jag skulle bryta ihop mer denna gång än vad jag gjorde med Tussen. Och när dom gav sprutan kände jag bara för att stampa och skrika "vad gör ni". Så hemskt att se sista andetaget och få meningen "nu är det tyst därinne".

Men alltså det är så konstigt. Chilla lever inte längre. Ingen som kommer sova på min rumpa, den plats hon har sovit på i 8 år! Ingen som vill ha mat på morgonen. Ingen kisse som möter en vid trappen.

Hon var ju så oerhört vacker och hade så enormt fin päls.

Hon var den gosigaste katten. Hon som kurrade hela tiden och det ljudet kommer jag inte få höra från henne igen.

Vi har faktiskt plockat undan hennes saker ikväll. Och bytt sängkläder, orkar inte se sånt som påminner om henne. Fast jag har ställt ut kort och tänt ljus.

Det känns så overkligt. Våran underbara fis. Känns surt att inte Adam kommer komma ihåg henne. Men vi kommer berätta historier om världens bästa katt.

Faaaaan, hon skulle ju få bli gammal i huset. Bara relaxa på balkongen och på.baksidan. Vi skulle ju vara ute hela sommaren vi 4.

Nä jag måste försöka somna, utan min älskling. Det är på kvällarna/nätterna som kommer bli jobbigast.

Helt sjukt att hon ligger död i garaget. Vi ska hitta en solig plats uppe i backen (Mårdsjön) där hon får vila i lugn och ro.

Chilla, jag älskar dig. Nu och för alltid. Du har varit den mysigaste katt man har kunnat ha och jag kommer sakna dig så mycket. Puss min fis! Tack för 8 kärleksfulla år.