Ikväll har jag fällt några tårar över hur stor våran kille håller på bli.
Dels satt han upp i vagnen för första gången när vi var på bageriet. Knölade ihop en filt som han kunde luta sig mot. Han såg så stor ut och inspekterade oss alla.
Sedan ikväll så tog nattningen en ny vändning. Tårar och arg som vanligt. Tillslut testade jag att lägga honom i babynestet som ligger i spjälsängen under pingumobilen, där har han aldrig somnat innan. Han har bara blivit arg så jag har inte försökt så många gånger. Vips så sov han efter ett tag med stryka honom på magen, ansiktet och hålla handen. Tänkte att hur kommer det gå när han vill ha nappen igen efter någon timma och herregud, han knoppade om utan problem.
Adam, vår stor son!
Och tant Therese, vilket underbart sällskap! Som vi saknat henne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar