Jag har faktiskt funderat flera gånger på när/varför/hur vi kommer få åka med Adam till akuten. Igår blev premiärbesöket!
Jag har ju skämtat om att Adam ska få ärva min förkylning, mår lite dåligt över det skämtet just nu! Igår märkte man att han var lite rosslig, lite snorig och hade inte lika mycket energi som vanligt. Men han somnade utan problem på kvällen.
Så där sitter jag 20:30 i soffan med julmust och ostbollar, vilken slökväll jag ska ha! Uppfattade inte att Adam vaknade men tillslut hör jag hur han låter och jag får panik och rusar in. Där står Crippe men en väldigt ledsen grabb som knappt kan andas. Här blev jag riktigt rädd. Ringde till 1177 som tycker att symtomen stämmer överens på krupp och hon ville lyssna på honom. La han på skötbordet för att ta temp och under tiden fick hon lyssna. Hon tyckte att det var lika bra att fara in då han lät riktigt påfrestande.
Packade ihop en väska och for in. Under färden andades han bättre och lyckades somna. Jag satt bara och funderade på hur han skulle reagera när han blev väckt igen.
Så framme, jag tar Adam som blir nyfiken och kilar in. Behövde inte vänta så länge eftersom andningsbesvär är allvarligt. 2 tjejer tog hand om oss, kollade puls, lyssnade på honom osv. Innan vi fick ett rum togs vikt på han och nu äntligen har han passerat 10 kg. 10,2 kg kärlek består han av eller ja kanske 9,5 kg grillkorv haha.
Läkaren kom efter ett tag och undersökte honom. Pappa Crippe fick hålla fast honom och det var ingen hit. Han skulle få inhalera adrenalin. Sagt och gjort, det kanske inte var inte heller någon hit. Sedan var det bara satt sitta och avvakta. Adam chillade i våra famnar, Crippe lyckades sova i någon minut. Och han blev bättre men inte så bra som jag trodde att han skulle bli. Så han fick lite cortison också. Efter det gick vi fara hem. Lite skönt var att jag kände igen barnläkaren från neonatal, han besökte oss bara ett fåtal gånger men att känna igen någon i en sån här situation gör att man känner sig tryggare & lugnare.
Jaja nu har man varit med om detta. Jag blev sjukt skärrad och orolig. Adam är en fantastisk kille som höll humöret uppe och hade inga problem med att vara vaken under hela besöket. Och pappan var vårat lugn som vanligt.
Natten har gått men varit seg. Han har mest legat på min arm så det känns som om den har trillat av. Han var varit vaken i omgångar men inte direkt bökig utan ingen ro och slemmig. Ingen djupsömn heller. Men vi kunde dra oss till strax efter 8.
Han har feber, lite sliten, ser dock sjukt sliten ut, låter fortfarande för jäkligt men mycket bättre. Men han är en gladskit!
Hemmadag med massa film blir det
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar